Det är storm! Jag är så lycklig som sitter under tak, inom fyra väggar och har el! Det gjorde jag inte för fyra timmar sedan. Då stod jag och skakade sönder knäskålarna på en busshållsplats i centrala Tre. Och dessa bussar då! Alltid 5-10 minuter för sena; i dagens piskande snöyra = en evighet! Nu hettar kinderna och huvudet känns uppblåst. J skulle säga att jag har feber. Mamma skulle säga "ät något" ;)
Dagens saldo är 1 misslyckad lägenhetsvisning och 1 lyckad men kort konsertinsats. Lägenheten var sunkig och deprimerande. Men tjejen som visade var hedransvärt ärlig. Jo det var ganska lyhört, området har ett ganska dåligt rykte, ibland känner man cigarettrök från grannen... Inte alla som säger som det är!
Konserten var en 55årsjubilerande körs konsert (medelålder 75), där vi gjorde en insats i sista numret. Själva konserten var inte så hajpad. Inte vår insats heller (jag menar kom igen...jag har sjungit i Corona!). Men det var roligt, för jag bondade mer med tjejerna..! De tycker jag är modig. Som blundat, pekat på kartan, och flyttat. Jag tycker jag är bekväm. Jag kan spåket, jag har släkt i landet.
Australien hade varit modigt.
- om att våga flyga, om att söka sin plats, om stort och smått...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar