På bussen till stan kom jag återigen att tänka på ett fenomen som följt mig ända sedan jag var barn: ingen sätter sig bredvid mig! När det börjar bli fullt så verkar jag vara sistahandsvalet. Detta får mig förstås att fundera. Har jag dålig aura? Luktar jag? Verkar jag creepy? Jag vet inte... men på nåt plan blir jag lite sårad :/
Minähän olen vaaraton...
- om att våga flyga, om att söka sin plats, om stort och smått...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar