Vardagskul

I mitt jobb ingår att spela mycket. Kort, brädspel.. (Hasse, jag vet att du blir avundsjuk, om du nu läser detta). Idag satt jag och mitt skötebarn, 6 år, och spelade i biblioteket. Det gällde att komma på ord så fort som möjligt på en viss bokstav. Ett husdjur på S... lång betänketid, varefter 6åringen ropar: smält isbjörn! ...Om hon visste vad politiskt korrekt hon var...hihi ;)

Samma dag när jag hämtar 7åringen från skolan, säger sjuåringens kompis till honom: Du S, tänk vad skönt det skulle va att vara en mullvad.. bara rota i myllan.. man slapp gå i skolan.. och så fick man gräva tunnlar.. Svar Ja det vore skönt.

Så kan världen vara genom ett barns hjärna.

Att läsa

Jag lär mig hela tiden. Varje dag är det någonting denna grymma, underbara värld vill lära mig. En sak som jag (kanske bara med en liten gnutta sarkasm) tänker på, är att jag lärt mig att arbetsgivare (läs chefer) inte har att skriva arbetsintyg till sina undersåtar högt på prioriteringslistan. Snarare låååångt ner. Vilket i och för sig är förståerligt. Det är inte det vi vill att chefer främst ska ägna sig åt. Ändock. Det blir väldigt knepigt för undersåtarna (läs mig) att jaga runt efter dem, och att klara sig i ett intygs-älskande-land. Som Finland. Lite statistik.
Det tog min senaste arbetsgivare 2 månader och en påminnelse. Arbetsgivaren innan det 11 månader och fyra påminnelser. Nu är den tydligen på väg. Och innan det. Tja.. dem har jag inte ens fått tag på. Slutade där för ett år sen.

Tänkte på en sak. Hur jag mår, alltså mitt emotionella tillstånd, är väldigt förknippat med hur mycket jag läser. När jag mår bra läser jag mycket. När jag mår dåligt, är stressad...läser jag inget. Tar mig inte tid. Kan inte koncentrera mig. Läser jag nu?
Nej.
Men har skaffat mig ett lånekort ;)

Glad!

Efter nattens mardrömmar hade jag ett mejl i inkorgen nu på morgonen! Det var från min goda vän M. Hon verkar ha det bra. Det kommer att göra min dag! :)

Pic

Recept mot kalla golv.

Efterlängtat besök

Efterlängtad aktivitet

Elen är min!

Kom ihåg att berömma er själv. Klappa er på ryggen när ni gjort någonting bra. När ni tänkt någonting bra. När ni klarade av en situation bra. Eller, när ni helt enkelt klarade situationen. Andra kanske uppmärksammar det. Berömmer er. Oftast inte. Men det är du själv som har den största impakten på dig själv.

Jag fortsätter att studsa runt mellan olika myndigheter på förmiddagarna, och ta hand om barn på eftermiddagarna. Förresten. Ta hand om. Inte riktigt rätt uttryckt, de är ganska självgående. Men uppmuntrar, berömmer, argumenterar, tjatar, diskuterar, skrattar...med barn.

Var på magistraten igår. Nu är jag officiellt och fast bosatt i Finland. Mamma!
Fick även klarhet i el-frågan och var på arbetsförmedlingen. Igår hade jag klappat mig själv på ryggen, om jag inte somnat som en gris på min nya, hårda säng.

Uppmuntran?

Stegen är tunga. Även tankarna. När jag går förbi någon affär, når en melodislinga mina öron. En orgel. Ett intro.
Fix you.

Vems är elen?

Säng, säng, säng... Jag har köpt en säng! På Suomisoffa :) Säljaren fick mig tom att lägga till några hundralappar för att få en inhemsk säng. Allergitestade och schysta varor, var hans argument. Sånt snack köper jag. Det är förövrigt en sak som skiljer Sverige och Finland, att i Finland är man mycket mer för inhemsk tillverkade saker, mat osv. Det finns en speciell symbol, som talar om för konsumenten att en produkt är tillverkad i Finland. Något för Sverige att efterapa tycker jag; det främjar landets ekonomi, det ger arbetstillfällen, det är ekologiskt...
Så. Saara went political.

Nu har jag gjort det! Jag har räknat hur många trappsteg det är till busshållsplatsen hemifrån mig. Håll i er (Furber Stairs-Australien-wannabe), det är 350 trappsteg upp och 150 trappsteg ned. Valross-andnings-stadiet brukar infinna sig ungefär vid steg 200. Resten är bara pur plåga ;) Men. What doesn't kill you....
Jag kanske skulle tillägga för alla dem som blev avskräckta nu och vägrar hälsa på mig, att busshållsplatsen till stan ligger nära och bra, inga trappor. Lovar. No hätä.

Dagens Tre-fakta är inte så givande om du inte kan finska. Men. Bussen här kallas för Nysse. "Nysse tulee sieltä..."

Kolla in J's fina bild på min nya lya på http://www.hurry.se/index.php?d=20090106

Bekymrad

Känner mig rätt rutten. Anledningen: jag bangar min egen flytt från lägenheten i Sverige. Trots att det egentligen var det enda vettiga alternativet, känner jag mig som en svikare, som lämpar över allt jobb på mina kära där hemma. Gör fåniga försök för att underlätta för dem. Tänker ut listor, fixar städhjälp... En fis i rymden.
Här hemma i Finland drömmer jag om en säng och fyller i blankett efter blankett till diverse myndigheter. Oroar mig för elen och vänder på slantarna.

Men det är inte synd om mig. Åh nej. Jag har det bra. Har en underbar M till mitt stöd, och snäll arbetsgivare som redan gett mig tre mattor och en micro.

Det är tur att jag har ett roligt jobb, som för stunden får mig att tänka på annat, som tex "Saara, varför håller okokt spaghetti så länge?"

Fårull

Idag har jag lagat potatismos som smakade fårull. I alla fall om man får tro barnen jag tar hand om. Skratt.. Det roliga var att det inte kom ut som gnäll, utan mer som ett konstaterande.. "det här smakar...*smack smack*...fårull!" Oj oj. Hur ska detta gå?
Andra roliga kommentaren som också kom väldigt spontant vid middagsbordet var "nämen vilken ful klocka du har!" Min klocka!! Som alla andra hatar förutom jag! M tycker att den tickar för högt, och nu är den tydligen ful också! Bah! Jag sniffar maskopi!
Imorgon bär det av mot huvudstaden för att gå på Ikea. Ja...nu kommer jag att tillhöra gruppen som vallfärdar långväga för att gå på detta fantastiska varuhus. Nu gäller det att de accepterar mitt svenska presentkort!

Undrar fortfarande vems el jag förbrukar...

-19

Har ni varit ute på månskenspromenad i skogen med en häst, en ponny och en tacka? Det har jag! Dock var det premiär även för mig igårkväll. Jag och M var ute på landet och jag fick äntligen träffa M's bästis R - en pratsam och trevlig hästflicka.
Sitter på golvet i min nya etta och bloggar. Nu är den första natten avklarad. Frös som en liten gris. Måste köpa säng.
Tänkte klara av julen på ett par rader... Den kom och gick som den brukar. I år lite extra mysig i och med att hela familjen var samlad. Och så hade J och jag vår första egna gran! Den blev stulen. Och så skaffade vi vår andra egna gran! Den var sagolikt vacker, iklädd ikea-pynt för 7kr. Lite släng av vinterkräksjuka var det också i familjen. Spännande. Vem får den, vem får inte? Svalde vitpepparkorn och höll tummarna. Det fungerade.
Nyårsafton spenderades traditionellt med gänget, med lite nytillskott (vissa över 20, andra under 1). Maten var god, likväl sällskapet. Och riktig fart blev det med J's nyinköpta PS2 med Abba-singstar :) Vilka oanade talanger det kröp fram!!
Hemma i Tre fick jag besök av min vän J (www.hurry.se). Vi spenderade några riktigt trevliga dagar med att springa runt i Tre, fota, basta, filosofera och basta. Fick riktigt fina souvenirer från Afrika, och J's mamma hade skickat med sin egengjorda senap! Kändes som en andra julafton. Fick som avslutning hjälp av J och M att flytta mina grejer till nya lyan.
Nu är det vardag igen, och jag har en lång lista på saker att göra. Och då hjälper det föga att Tre's elbolag bara låter mig lyssna på deras telefonkömusik (fåniga saxofontolkningar av chicago mm.) och dessutom har mage att ta betalt för det!! Nåväl..
Hoppas året har startat bra för er alla! Och god fortsättning på 2009!