Syrsor alltså. Vet ni vad de egentligen säger? Det som låter som
tjiirp, tjiirp betyder egentligen
sommaren är sluut, sommaren är sluut. Nej. Jag har aldrig gillat dem. De varslar om skolstart och augustimörker... rys.
Skolstart ja. Jag kom in på skolan (till den som råkat missa det). Ska börja på en utbildning som jag inte ens kan översätta till svenska, och som ingen riktigt tror på (ens jag själv längre?). Min familj har inte slutat tipsa mig om "riktiga" utbildningar, i all välmening förstås... Men jag ska banne mig börja där - så mycket jobb jag lade ned för att komma in :)
Jag har haft den bästa semestern på länge! Kan inte tro att allt rymdes i sju dagar?! Men egentligen började det en vecka tidigare, då min pojk kom på besök från Finland. Intensiva dagar då alla hemstadens smultronställen (inklusive smultron-vänner) skulle hinnas med :)
Själva roadtrippen började på fredag mot Sveriges framsida: Göteborg. Inhysning hos generös släkting gjorde allting väldigt bekvämt och enkelt för oss! Den fjärde musketören, J, anslöt sig till vårt sällskap på kvällen, uppfylld av
semestern har börjat - glädjeyra och förväntan inför "mötet" med huvudrollsinnehavarna för vårt Göteborgsbesök: Bono, The Edge, Adam Clayton och Larry Mullen Jr.
U2.
De 110 000 konsertbesökarna fyllde upp gatorna och gräsmattorna - feststämning rådde! Varenda butik och krog och... vrå, med musikanläggning spelade U2. Precis som 2005. Vi äntrade Ullevi då förbandet
Snow Patrol gick på. Och ser man på, de spelade ju trevlig mainstream-pop som man faktiskt kände igen från radion. De fick helt klart mer uppmärksamhet av publiken än
Soundtrack of our lives fick för fyra år sedan.
Ingenting kan ta ifrån Vertigo-turnens (2005)
förstagångs-magi, så att ännu en gång nå upp till förväntningarna (och spränga dem) bevisar hur stort bandet egentligen är.
Vi hade bra platser, trots förhållandevis sen ankomst. Scenen, en absurd jätteklo från framtiden, gjorde, tack vare att den sträckte sig så långt ut, att man kände sig närmare bandet än man i verkligheten var. Vädret var milt och främlingar log mot varandra. När sedan U2 klev på var det bara att njuta av de 2 h 7 min som bandet levererade. Verkligen
levererade. Klon gjorde också sitt jobb och bjöd på en fantastisk ljus-show.
Mest underskattade numret var
Get on your boots, som recensenterna älskar att såga. Men det var det första numret (3:e i ordningen) som fick igång publiken på riktigt. Minst bra var bongotrumme-kryddade
I'll go crazy if I don't go crazy tonight samt för mig okända
Electrical storm. Och bäst? Resten :) Men magiska var
I still haven't foud what I'm lookin for, Vertigo, Sunday bloody sunday, One accompanierat av tiotusentals lysande mobiler (här kom tårarna),
With or without you samt avslutaren
Moment of Surrender.
Nästa gång ska jag stå där i publiken igen. Förhoppningsvis med J, J och M vid min sida. Och kanske Dig? ;)
