Alltså är jag sjuk.
Halsen sandpapprar sig, näsan rinner, öronen tjuter, huvudet känns uppblåst, febern åker upp och ned (feber! Feber? Kom igen...jag har ju aldrig feber!).
Men. Jag är inte speciellt ledsen för det. Kan nog inte känna mig speciellt ledsen för någonting just nu. Hade nämligen alldeles speciellt sällskap under fyra dagar. The finest there is.
Såg The curious case of Benjamin Button i helgen. Ni vet, oscarfloppen. Den var, trots sina ibland dåligt maskerade försök att vara en ny Forrest Gump, riktigt underhållande. Stundtals. För den var 3 h lång. Vilket resulterade i The curious ache of Saaras bottom.
Skrev jag förresten att Sean Penn skulle få en oscar? ;) Mmm-hmm, yes I did, didn't I...
Äntligen fick jag uppleva den finska karaoke-kulturen då B, M, T och jag var på Iskelmäbaari i helgen. Trots vissa slaktningar av låtar, så var de flesta sångarna riktigt duktiga. Även har som såg ut som att han snart skulle ramla av barstolen.. Sjöng glatt med i alla låtar jag kände igen, men hade inte mod nog att själv ställa mig framför monitorn. Kanske en dag.. :) Fick i alla fall virvla runt på dansgolvet med M i en tryckare. Finns till och med bildbevis på det.
Nu är det bäst att jag går och lägger mig. M lovade seriösa konsekvenser om han hittade mig någon annanstans, än vilandes i sängen, när han kommer hem från jobbet.
(Lagade en Chatchaoka i helgen, som skulle göra brorsan stolt...)