På bussen

Hörde jag mig själv klaga över att ingen sätter sig bredvid mig på bussen?! Idag fick jag i alla fall svar på tal då en mycket fascinerande...skepnad...kom och ockuperade sätet bredvid. Denna lady, iförd en puffig päls (Gud, låt den vara oäkta!), blond peruk och sjutton kilo makeup motsvarade ingenting jag någonsin sett förut. Babsan bleknade i jämförelse. Och jag skojar inte. Damen kan inte ha tvättat av sig mascaran på femton år, utan bara bättrat på dag för dag. Jag kände en gnutta beundran över att hon orkade öppna ögonen! Det är roligt att vi männsikor är så olika.
Annat spännande hände på bussen tillbaka hem. En tjej ringde och erbjöd mig sin lägenhet! Hon hade fiskat upp min annons, som jag lämnat på nätet för ett antal veckor sedan. Denna lägenhet är mer central, större OCH billigare än min nuvarande. Ska dit på söndag och kolla vad som är felet. För nåt måste det väl vara?? ;)
Tiden emellan händelserika bussfärder spenderades med en ny bekant, som följde med mig och dreglade över Nikons D60 (digital systemkamera). Tja...dreglandet stod nog mest jag för. Han har redan ett långt och stabilt förhållande med sin Canon.
Dagens Tre-fakta: Tammerfors är Finlands "Manchester" och kallas därför Manse.