Känner mig rätt rutten. Anledningen: jag bangar min egen flytt från lägenheten i Sverige. Trots att det egentligen var det enda vettiga alternativet, känner jag mig som en svikare, som lämpar över allt jobb på mina kära där hemma. Gör fåniga försök för att underlätta för dem. Tänker ut listor, fixar städhjälp... En fis i rymden.
Här hemma i Finland drömmer jag om en säng och fyller i blankett efter blankett till diverse myndigheter. Oroar mig för elen och vänder på slantarna.
Men det är inte synd om mig. Åh nej. Jag har det bra. Har en underbar M till mitt stöd, och snäll arbetsgivare som redan gett mig tre mattor och en micro.
Det är tur att jag har ett roligt jobb, som för stunden får mig att tänka på annat, som tex "Saara, varför håller okokt spaghetti så länge?"
- om att våga flyga, om att söka sin plats, om stort och smått...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar