fredag 10 juni 2011

Det har ett namn

Tja flera... PE. Pectus excavatum. Trattbröst. "Suutarinkuoppa". Tårarna rann när jag läste bloggsida efter bloggsida om "hålet" - missbildningen - i bröstkorgen, som jag levt med sedan tidig tonår. Jag antar att det var tårar av lättnad, av att äntligen få veta varför jag ser ut som jag gör. Att det finns många andra med samma problem! Och av frustration... varför har läkarna inte sagt någonting? Nu sist när jag frågade i Finland (inom senaste året) var svaret kort: det där åtgärdas inte, det är normal variation. Jag har helt enkelt tvingats att leva med det, fast det går att åtgärda - redan som barn! Jag antar att det är fråga om okunskap hos läkarna, för på nätet finns massvis med information, om nuss-proceduren, om ravitch... Att det påverkat min självbild är uppenbart. Att det hämmat mig, och gör det fortfarande, har jag inte kommit ifrån... trots att jag inte är nån tonåring längre ;) Nu när jag tänker efter...och jag blir lite paff själv...senast idag: vågade inte gå och bada, trots att jag släpat mig till stranden ( i 30 grader), för att det var för mycket folk - speciellt ungdomar. Oj. Vad verkligt det blev när man skrev det.

Hur som helst. Det där är ju bara en fråga om estetik! Eller? Läste att pe-folk kan ha försämrad lungkapacitet, svårt att ta djupa andetag... i svåra fall kan hjärtat och lungorna få det trångbott, vilket kan medföra komplikationer senare i livet. Jag vet inte hur mycket jag inbillar mig, men har aldrig kunnat hålla ut "sss"-ljuden, så länge som alla andra, när vi sjunger upp i kören, eller hålla ut långa strofer. Blir även andfådd lätt... men har alltid tänkt att jag har dålig kondition. Att ta djupa andetag sprider en lätt, lätt, panisk känsla. Det känns som att det inte går, någonting tar emot.

Operation. Medges i Sverige beroende på hur allvarligt pe man har. Försäkringskassan kan stå för kostnaderna. I Finland. Inget från Kela... Operation eller inte, det känns som jag redan (mentalt) satt en boll i rullning, som åtminstone kräver att få en remiss till en thorax-klinik för bedömning och tester...

4 kommentarer:

Joakim sa...

Man kan väl inte säga "Grattis" till det du hittat... men kanske ändå en lättnad. Oavsett hur du gör, eller vad du känner... så vill jag bara förtydliga att det inte är något "fel" på dig. Du är (trots variationer, brister eller tillkortakommanden) en av de varmaste och härligaste personer jag känner. Amen.

JEnny sa...

Amen.

Kalevi sa...

Kuten sanoin.."jos se haittaa niin maksan kaikki hoitokulut". Rakkain terveisin Isä ja Äiti.

Saara sa...

Tack för fina kommentarer. Ni är noga utvalda! Tja, förutom pappa förstås - där hade jag bara tur ;)