Men kanske är det ett tecken på sundhet att man prioriterar bort internet framför interaktion med riktiga människor? Och vilka är då dessa riktiga människor? :)
Det har i synnerhet varit en speciell människa, M, som tagit min tid och mina tankar i anspråk :) Det har varit eventuella framtida arbetsgivare. Personer som hyr ut sina lägenheter. Nya hund-bekantskaper. Kören. Och mina underbara släktingar i Soininkylä! Och jo. Jag har köpt julklappar!! Tack vare julstädjobbet fick jag några euro att shoppa loss med! Önskar jag hade mer. Det är så roligt att ge..
Apråpå lön. Här är en bild på den absoulut bästa lönen jag någonsin fått ;) M hade fixat dessa... pappan i familjen som vi städade hos jobbar i ett bageri. Och M hade fått nys på att jag älskar berlinmunkar..... Gissa om Saara var till sig? :D
Men det har inte varit det enda som rört till det i huvudet på mig; jag fick ett jobberbjudande. Fast från "fel" land. Helt utan förvarningar. Min arbetsgivare från i somras erbjöd ett 100% vikariat på minst ett år! Arbetsuppgifterna är roliga, och arbetslaget jättetrevligt. Men. Men! Men....jag är ju hääär nu. Har ju precis fått nån sorts ordning och fotfäste här i Tre. Var det här ett test? Är du redo att avvisa stabilitet och ekonomiskt trygghet för att följa ditt hjärta (läs mage)? ...Jag tror jag väljer att se det som ett test. Och mitt svar blir ja, jag satsar allt det där......och som belöning...har jag...FÅTT JOBB!! :) Ett lågavlönat halvtidsjobb, men vad gör det när arbetsuppgifterna verkar trevliga och arbetslösheten börjat gnaga stora svarta hål i plånboken och självaktningen. Vad det är för jobb?
Ler.....
Saara ska, vid en ålder av 25, bli "aupair" i Finland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar