Har utfört extreme-krattning i sluttning i en timma och fyrtio minuter. Det har varit gårdstädning idag, och eftersom vår "gård" består av en brant sluttning, så... Var en kvart sen, eftersom jobbet slutade samtidigt. Föreställde mig möta massor med myller och krattor som svängdes. Hah! Naiv, är bara mitt förnamn.
På sluttningen stod en kille och husets allt-i-allo-tant. En annan tant med puckel stod och krattade i gruset, eftersom hon nog aldrig skulle kunna ta sig upp på slänten. Så fanns där en gubbe också, vars "jobb" bestod av att prata med en kvast i handen. Låt mig här påpeka att huset rymmer 33 lägenheter. Jag avverkade själv en fjärdedel... och tanterna prisade och var uppriktigt glada över att jag hade kommit. Jag skämdes. Skämdes för alla lata, själviska unga, vars värld kretsar runt deras egna navlar... Kanske hade det svidit till lite i deras hjärtan också, om de som jag efteråt hade blivit serverade smörgås hemma hos allt-i-allo-tanten, ur en låda med alldeles för många preparerade smörgåsar...
Så. Nu har jag öst ut lite ilska. Nu är det bara att andas lungt och fortsätta vara en som bryr sig.
Till den som regelbundet läser denna konstiga hopkok av texter kan jag säga att bloggen tar paus tom. 15 maj åtminstone. Fram tills dess får jag inte öppna datorn i annat syfte än att skriva på min antagningsuppgift :) Hoppas vi hörs!
- om att våga flyga, om att söka sin plats, om stort och smått...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar